Död och inte saknad av någon

Jag läser i en tidning att det varje år dör tvåhundra personer i Sverige som har varit döda i över en månad utan att någon har saknat dem. Döda i över en månad!!! När jag börjar förstå vad det är jag läser blir jag chockad, ledsen och arg. 

Det är Ulf Lernéus, förbundsdirektör i Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer, som berättar att de får massor av samtal från ensamma äldre människor som inte vet vad de ska ta sig till. Som oroar sig över att ingen kommer att sakna dem om de dör. Vad ska de göra? Vem ska de kontakta? Kanske den lokala begravningsbyrån kan hjälpa till?

Under pandemin har den här typen av samtal tydligen ökat med sjuhundra procent, men problemet är stort även under normala omständigheter. Vad är det som händer? Vad lever vi i för samhälle där vi tillåter att människor är ofrivilligt helt isolerade och ensamma?

Ulf Lernéus förklarar att den här hemsidan finns information om arv, begravning och annat för de som är helt ensamma. Han tillägger att det är en skam att det överhuvudtaget ska behövas. 

Jag torkar en tår och håller med…

Åsa Scharin

Bild: Helene Nordgren

Information till dig som känner dig ensam