Vad var livet värt om vi inte får ett värdigt sista avsked?

Det borde ju vara en självklarhet, eller hur? Att när vi en gång dör så ska det finnas människor runtomkring oss som sörjer att vi är borta men samtidigt minns hur mycket fint och roligt vi har haft i våra liv.

Ju äldre vi människor blir desto färre personer finns givetvis kvar att sörja men vet ni vad, det finns faktiskt massor av människor som har både barn och barnbarn kvar i livet som inte bryr sig tillräckligt mycket för att vilja ordna en begravning. Det är ju helt otroligt och väldigt, väldigt sorgligt tycker jag.

En vän till mig sa en gång:” Hur en begravning ser ut är ett tecken på hur ett samhälle mår”. Som tur är vill så klart de flesta ordna ett fint sista avsked, som en hyllning till livet. Det är ju det en begravning handlar om, eller hur?

Jag tycker att man ska försöka tänka vad personen i fråga tyckte om i livet och skapa något härligt på det temat, som blir minnesvärt för deltagarna. Nu i dessa coronatider kommer jag att tänka på en väninna, vars pappa älskade varm korv. Det var typ det bästa han visste.

När han begravdes för många år sedan så gick hela sällskapet ut till den närmaste korvkiosken, beställde en korv med mos eller bröd och skrattade åt glada minnen de haft tillsammans med min väninnas pappa. Så enkelt och så rätt!

Hur skulle du själv vilja bli ihågkommen..?

Åsa Scharin