Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp.

Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp,

ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga må

och Guds dolda råd förstå.

Du som gick före oss längst in i ångesten, hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer.

Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

Ack, är det redan här så skönt på denna jord,

så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen,

där Gud berett vad ingen här i världen sett

och ord ej kan beskriva.

Allt kött är hö. Allt flyktar här,

och snart förvissna gräsen.

Hos dig allena, Herre, är

ett oförgängligt väsen.

Min ande giv det nya liv,

som aldrig skall förblomma,

fast äng och fält stå tomma.

Uti din nåd, o Fader blid,

från nu och intill evig tid

jag lämnar mig och vad jag har.

Tag, Herre, allt i ditt förvar.

Vad han tar och vad han giver,

samme Fader han dock bliver,

och hans mål är blott det ena:

barnets sanna väl allena.

Hur underlig är du i allt vad du gör,

vem kan Dina vägar förstå?

Men ett är dock säkert: den väg du mig för

för mig är den bästa ändå.

Det finns djup i Herrens godhet,

och dess gränser ingen ser.

Det finns värme i hans domslut,

mer än någon frihet ger.

Det finns underbar förlossning

i det blod som göts en gång.

Det finns glädje bortom graven

och en framtid full av sång.

Ack, när så mycket skönt i varje åder

av skapelsen och livet sig förråder,

hur skön då måste själva källan vara,

den evigt klara!

När jag lever har jag dig,

dör jag är du kvar hos mig.

Om jag lever eller dör,

dig, o Herre, jag tillhör.

Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden

de frågor som tystnat har fått sina svar,

och nödens och ångestens tid är förliden

för själen, som lyser i Herrens förvar.