Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Tränger i dolda djupen ner

tanken, som söker och spanar,

finner jag, var mitt öga ser

spår av en vilja, som danar.

Frågar jag vad den makten är

som i sin famn all världen bär:

Fader, din kärlek jag anar.

Nalkas ock mig den onda dag,

dagen, då mörkret begär mig

drabba mig tunga sorgens slag,

bär jag på kval, som förtär mig,

dignar jag maktlös, bruten, ner,

orkar ej livets börda mer:

Fader, din kärlek dock bär mig.

Öppnas för mig den dunkla port

bakom vars rigel förvaras

jordelivets mål på helig ort,

där alla frågor besvaras,

jublar jag högt ditt fadersnamn,

Skådar jag, sluten i din famn

Fader, din kärlek förklaras.

Se, Jesus är ett tröstrikt namn

och i all nöd vår säkra hamn.

Vi genom Jesus får Guds nåd

Och finner på det bästa råd.

Dig tackar allt mitt hjärta,

min Herre Jesus god

för all Din djupa smärta

och allt Ditt tålamod.

Du vän, för evigt trogen,

dig vill jag mig förtro.

När jag till skörd är mogen,

mig bärga till Din ro.

När, Herre, du oss väcker

den sista morgonväkt

och du din hand utsträcker

att döma jordens släkt,

ljuvt skall Din stämma klinga

och oss det budskap bringa

att ingen död mer är.

Vad inget öga spanar,

vad intet öra hör,

vad ingen tanke anar

när Anden hjärtat rör,

ur djupen uppenbaras,

från höjden stiger ner:

Guds hemlighet förklaras

och tvivel är ej mer.

I himmelen, i himmelen

där Herren Gud själv bor,

hur härligt bliver sällheten,

hur outsägligt stor!

Där ansikte mot ansikte

jag evigt, evigt Gud får se,

se Herren Sebaot.

Så signa du, Herre, de kära

som somnat från världens brus,

som alltid får vara dig nära

Och skåda Ditt anletes ljus.

Åt Dig vi oss trygga befalla

i dag och i all vår tid,

till dess du av nåd vill oss kalla

till Dig i en evig frid.

Herre, jag vill bida stilla vid din port,

tills min själ din blida fadersblick försport.

Trött på allt mitt eget ödmjukt här jag står.

Hjälp mig sista steget, du som allt förmår.

Sänd, Herre, dina änglar ut,

och låt min själ vid livets slut

av dem till dig bli tagen.

Min kropp som läggs i jorden ned,

låt den få vila i din fred intill den sista dagen.

Väck upp mig då, benåda mig,

låt mina ögon skåda dig i glädje stor,

o du, Guds Son, försonare på nådens tron.

O Jesus Krist, ack bönhör mig,

ack, bönhör mig, i liv och död

jag tillhör dig.

Jag vet en port som öppen står,

där från de gyllene salar

en klarhet, som från

korset går,

om Kristi kärlek talar.

O djup av nåd, min Gud,

hos dig,

att porten öppen står

för mig,

för mig, för mig, står

öppen ock för mig!

Så tag nu mina händer och led du mig,

att saligt hem jag länder, o Gud, till dig.

Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår;

jag vill ett steg ej taga där du ej går.

O ljuvliga land,

där gråten ej rinner som

timglasets sand,

där rosen ej vissnar, där

fågeln ej dör,

där lyckan är klar som

kristall, men ej skör

där intet skall fattas,

blott sorgen som tär

och plågar oss här.

O väldiga tro,

som slår över djupen din

svindlande bro

och leder vår färd utmed

avgrundens rand

från dödsskuggans värld

till de levandes land,

dröj kvar hos oss ringa;

här trivs du ju bäst,

du högborne gäst.