Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Allt i livet är ej sol,

allt i livet är ej natt.

Som en morgonskymning klarnar

allt omkring oss småningom

När åt den stilla

kyrkogården

ett saknat stoft vi tyst

förtro,

förtröstans ängel håller

vården

ännu kring griftens

skumma bo,

och graven säger: tvivla!

Men ängeln säger tro!

Om av det långa livet

en enda dag var kvar,

då sökte jag det vackraste

som jordelivet har.

Det vackraste på jorden är

bara redlighet,

men det gör ensamt liv till

liv och verklighet.

Vårt liv, vår tid en dag i sänder,

så tyst och stilla glider bort.

Om litet eller mycket händer

är livet alltid kort.

Det nyttjar ej att se sig om.

Den tid som var, som är,

som kom var blott ett lån från

evigheten

Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm

En droppe som faller i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg en minut

brister och faller och drömmen är slut

Är det vår i himmelriket?

Står det hästhovar i diket?

Hör jag själaringning hemma i vår by?

Herren Gud på porten gläntar,

vinkar åt mig, ler och väntar.

Och jag nalkas på en snövit sommarsky.

Bind en bukett av minnen,

en vacker av rosor full.

Plocka bara de bästa,

knyt samman med trådar av guld.

Bind en bukett av minnen,

från hemmet och soliga dar.

Tag inte med några törnen,

av dem nog jorden har

Dagar då vi inte tror att

vi ska överleva,

förundras vi över att

våra hjärtan fortfarande

orkar slå.

Dagar då vi inte tror

vi skall orka gå vidare,

fortsätter vi ändå.

Dagar då vi inte tror att

solen finns mer,

förundras vi över

när den lyser igen.

Dagar då vi tror,

att det aldrig blir

en ny dag,

förundras vi över att

det blir natt och en

ny morgon kommer.

Dagar då vi aldrig mer

tror att vi ska skratta,

häpnas vi över att vi

ändå kan det.

Dessa dagar överlever

vi trots allt,

greppande efter det

sista halmstrået.

Slår våra hjärtan ändå,

uttrötta somnar vi i natten

och morgonen kommer,

trots allt

och vi fortsätter

att gå vidare.

Dagarna fortsätter att gå,

Livet kämpar vidare

tappert och segt

för det oss framåt.

Själva kanske vi är

modlösa, tröstlösa,

ändå fortsätter tiden att gå.

Det blir natt

och det blir morgon.

Såren läks, och blir ärr

med tiden,

för tiden fortsätter

outtröttligt att gå.

Fast vi tror att det

finns dagar då....

Döden är ingenting alls

Jag har bara smugit in

i rummet intill.

Jag är jag, och du är du.

Allt vad vi var för varandra

det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt

gamla vanliga namn,

tala till mig på det sorglösa sätt

som du alltid gjorde.

Använd inte annorlunda tonfall.

Bär inte en pressad min

av allvar eller sorg.

Skratta, som vi alltid

skrattade åt de små skämt

som vi hade tillsammans.

Bed, le, tänk på mig,

be för mig.

Låt mitt namn alltjämt

få vara på allas läppar,

så som det alltid var.

Varför skulle jag vara ur sinne,

därför att jag är ur sikte?

Jag väntar på dig i en paus,

någonstans mycket nära,

bara runt hörnet.

Gråt ej ni mina kära

Jag är ej död

Jag finns i soluppgången

i morgonens varma glöd

Torka tåren ifrån kinden

Hos er jag alltid är

I fågelsången i ljumma

sommarvinden jag finns

ju där

Sörj ej, jag är ju alltid

hos er när

Minns de vackra minnen

och ej på sorgen bär.

Gråt ej vid min grav

Jag finns ej där

Jag finns i solens spegelblänk på havet

Jag finns i vindens lek över sädesfälten

Jag finns även i höstens stilla regn

Och i vintergatans stjärnehär

Och när du i tidig morgon väcks av fåglar

kan det vara min röst du hör

Gråt inte

Vi träffas snart igen.

Jordens Gud, stjärnornas Herre

vän med blommor och sparvar

och barn,

tack för de lyckliga dagar på

jorden.

Tack för allt som du gav vår

vän.

Livets Gud, kärlekens Herre,

tänd för vännen ditt eviga ljus.

Kom i vår ensamhet, kom i vårt

mörker.

Låt oss känna att du är där.

Tröstens Gud, Fader för alla,

vännen lämnar vi nu i din hand.

Följ oss i vardagen, hjälp oss att

möta

nya dagar i tro på dig.