Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Någon kommer osedd

och viskar till mej bara

men genast är jag fullt beredd

att lämna allt och fara.

Någon kommer okänd

men ändå vet jag vem,

jag bryter upp förväntansfull

för resans och för målets skull

jag är ju som ett barn nu

som längtar och vill hem.

Kom visa mej vägen,

kom håll min hand

för jag är lite vilsen

och ensam ibland,

det kan vi väl alla vara

kom ge mej ett tecken

jag ser och förstår,

en stjärna som visar

vart vandringen går,

jag är ju en människa bara

Jag drömde jag flög som en fågel en gång

som just sluppit ut ur sin bur,

och trots att min svagaste sida är sång

så sjöng jag i gladaste dur.

Och jag som i hela mitt liv hade tyckt

att markplan är tillräcklig höjd

jag steg nu mot himlen i svindlande flykt

i jublande ofattbar fröjd

Inte kan väl nån bli länge kvar

som har reslust i sin själ,

man borde sagt Vi möts nånstans

i stället för farväl

Inte kan väl nån så full av liv

vissna ner och bara dö,

man borde sagt Vi ses igen

i stället för adjö

Inte kan väl nån så stark, så skör

bara bli till mull och stoft

man borde sagt att blommor dör

men aldrig deras doft

Kanske är det först vid dagens slut

när tidens timglas rinner ut

ja, kanske är det då man får

en aning om vart vägen går,

kanske är det först i kvällens ro

man anar att det går en bro

från världen, den man hör och ser,

mot något större, något mer

När en blomma bryts av

i sin vackraste blom

då blir marken så trist

och så fruktansvärt tom.

Men kanske ändå

att det någonstans finns

en äng eller undangömd skreva

dit blommor som brutits

för tidigt får komma

och fortsätta växa

och dofta och leva…

Det lilla ordet varför har blivit så stort,

så stort att det finns inga svar,

det ropar i hjärtat som alltid det gjort

hos den som finns sörjande kvar: Säj, varför kan jag bara se

att mörkret ingen ljusglimt har

säj, varför får det svåra ske,

säj, när får alla varför svar..?

Det finns en sång som hörs från liv till död

Det finns en sång som hörs från ax till bröd

Det finns en sång som bär från dag till dag

Det finns en sång som är vårt hjärtas slag

Tidens sång

Det finns en sång som dör för att få liv

Det finns en sång som hörs från tid till tid

Det finns en sång som tror på liv igen

Det finns en sång som tror på framtiden

Tidens hjärta pulserar hårt och det slår sina slag

Tidens hjärta pulserar hårt och det slår sina slag

Tidens sång

Bäddar ner mig i sköna sängen

Ögonen sluts, mörkret blir famn

Somnar stilla, möts av drömmar

Vårdas min själ, natten får liv

Bävar, hämtas av min gudinna

Hon kröner mitt liv, skingrar min tid

Tvekar, nalkas ett heligt bröllop

Nakna vi står, vigs över jord

Att sova är att öva sej att dö

Att vakna är att födas om igen

Jag saknar en pärla i mitt halsband

Ett rum i mitt hjärta står tomt

Nu trär jag min längtan och mina minnen

på finaste halsband för dej

Som ett vetekorn som måste dö

för att det ska växa något nytt

Så är det med våra dagar här på jorden

Var inte rädd

Jag bär på en tillit att få mötas,

där allting är fridlyst och ro

Till dess är jag tankfull och så tacksam

för gåvan du varit för mej

Här är din eviga sommar

Här är din spirande vår

Här är den färgrika hösten

Renaste vintern du får

Glöm Skatteverket och plikter

och Kassan som ströp dej i natten

Glöm myndigheternas dikter

Här är det du som är skatten

En första hälsning från Himlahem

Välkommen, älskade ängel

Tiden är äntligen skingrad

Dimmorna lättar för gott

Allt börjar få en förklaring

Allt som vi aldrig förstått

Glöm en politikers blunder

och oron för pengarnas värde

Glöm alla stressande stunder

Vila på Himmelens gärde

En första hälsning från Himlahem

Välkommen, älskade ängel

Som en turist långt hemifrån, som fotar sin värld på annan plats

Framkallar minnen från igår, lockar till gråt och till skratt

I vackra ramar fäster vi bild på bild av våra liv

Och visar upp ett galleri med speglingar av tusen motiv

Så är våra inre resor

Och i allt som sker går det upp och ner

Och vi flyr och vi far, Livet ger, livet tar

Ibland når man högt upp till ett berg, i skuggorna ser man en dal

Det ekar genom ben och märg att vågorna har sin ritual

När kropp och själ vill somna om och möta Drömmarnas Gud

Då viskar någon i dej ”Kom, välkommen till mitt gästabud”

Så är våra inre resor…