Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

I natten vilsnar jag, med rädslan tätt intill

Än dunkar hjärtats slag, än står det nästan still

Och tankarna jag har, de tumlar runt omkring

En stjärna lyser klar, vill spegla någonting

En stjärna lyser klar för barn och andra små

Som frågor finner svar ska vi en gång förstå

Den liknar en magnet som skapar fantasi

Där finns en hemlighet som glöder inuti

Den söker mig var natt och lyser upp min dag

Är klar när jag är matt, är stark när jag är svag

Sökarljus, mitt Sökarljus sök mig

Lys i mina gömslen, visa Dig

When we meet Him face to face we´ll be all surprised in praise

We´ll be dancing when we meet, to His heart´s eternal beat

Living is dying to live again where the end will begin

Dying is living another way, come what may, and until that day

I´ll be planting my trees, working for peace, trusting my dreams

Even if my time has come I´ll be doing what I´ve done

I´ll be turning to the Son, to the Sun

Om jag någon gång skulle dö

Vilande döden lockar mumlar skriker skrämmer viskar: ”Du har en viss tid på dej att hitta nycklarna”

När jag fann Dig öppnades gläntan i själarnas älskog

Och jag visste att Döden inte var farlig

I ett flyende skeende möts vi två

I ett ögonblick som är en evighet

Samma tid, samma rum, samma själsnivå

Vi kanske aldrig mer träffas av varann

Om vi förenas och möts både natt och dag

Kan det hända att vi varken ser eller hör

Utan levande möten förstelnar jag

Men med dig blir jag till, även om jag dör

I våra ögon är stunden som tusen år

Och den närvaron blir intim som Gud

I denna heliga källa som läker sår

Kan den döve få uppleva svagaste ljud

Mänskliga möten som ändrar livet

Vilar ibland på en kort sekund

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,

vilken tröst, vad än som kommer på!

Allt ju vilar i min Faders händer,

skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Han som bär för mig en faders hjärta,

han ju ger åt varje nyfödd dag

dess beskärda del av fröjd och smärta,

möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,

för var särskild tid med särskild nåd.

Varje dags bekymmer vill han bära,

han som heter både Kraft och Råd.

Morgondagens omsorg får jag spara,

om än oviss syns min vandrings stig.

"Som din dag, så skall din kraft ock vara",

detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

blott vid dina löften, Herre kär,

ej min tro och ej den tröst förspilla

som i ordet mig förvarad är.

Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,

taga ur din trogna fadershand

blott en dag, ett ögonblick i sänder,

tills jag nått det goda land.

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi.

Birk, min bror, i liv och död kan inget skilja oss åt, vet du inte det?

Det du, Skorpan, du kanske också kommer flygande till mej nån kväll. Från Nangijala. Och sitter där som en snövit duva på fönsterblecket, gör det är du snäll!

Du ska inte tro det blir sommar,

ifall inte nån sätter fart

på sommar’n och gör lite somrigt

för då kommer blommorna snart.

Jag gör så att blommorna blommar,

jag gör hela kohagen grön,

och nu så har sommaren kommit,

för jag har just tagit bort snön.

Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd.

Jag har ingenting emot att dö. Men inte imorgon. Det är en del jag vill hinna först.

Låt därför livet bära med sig vad det vill, och låt mig vara stark nog att ta emot vad det bjuder.

Man måste leva så att man blir vän med döden... tror jag, tra, la, la.