Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Till en avlägsen strand vill jag gå

och söka det stilla vatten

som glittrar ibland mitt i vardagens grå

och i ensamma stunder om natten.

Den är okänd den stranden, men ändå bekant,

ty det ljusa jag drömt och det sköra jag gömt

är där både verkligt och sant.

Till stjärnornas eviga

rymder så klara

där sorgen och döden

ej mer finns till

en himmelsk glädje

för evigt skall råda

när själens sin Herres

storhet får skåda

för kärlekens skull,

den underbara.

Till stjärnornas eviga

rymder så klara

o låt mej en gång få fara ...

Visst måste det vara nåt

särskilt där

nånstans i det himmelska blå

som både kan kännas så

avlägset här

och så underbart

nära ändå.

...

Visst måste det vara nån särskild där

vars vilja man mest bryr sej

om

för allting som omger en lämnar man här

när den rösten en gång

viskar Kom.

Djupt djupt inne i sorgens

mörker, glimtar en annan

sorts glädje fram,

en allvarligare glädje

i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! Den blommar nu!

Gråt inte för jag är död

jag finns inom dej alltid

Du har min röst den finns i dej

den kan du höra

när du vill

Du har mitt ansikte

min kropp

Jag finns i dej

Du kan ta fram mej

när du vill

Allt finns kvar

av mej

är inom dej

Så är vi jämt tillsammans

Jag har hållit i en fågel

fågeln trodde

mina händer var ett bo

Jag har hållit i en fågel

det är svårt att tro

Fågelhjärtat slog och slog

ögat glänste

svart som vatten

Plötsligt rös den till

och dog

Sen kom mörkret

stjärnorna och natten

Jag ligger på en äng

långt borta härifrån

och tänker på vart

alla floder rinner

Jag ligger på en äng

långt borta härifrån

och tänker på

hur

dagarna försvinner

Jag ligger på en äng långt borta härifrån

och tänker på

ditt ansikte

och dina smala händer

och dagarna och veckorna

får gå

Jag lever bara

en minut i sänder

Längst inne i mitt huvud

står hästar under träden

och molnen flyger fort

där lyser vallmon röd i säden

Det har den alltid gjort

Längst inne i mitt huvud

är livet skönt och utan slut

och göken gal varenda timma

Jag ligger stilla i en båt

och driver långsamt ut

fast det är dimma

Längst inne i mitt huvud

är allting ofattbart och svårt

skratten dånar

som kanoner

och gräs är mjukt

men sten är hårt

och jorden rymmer millioner

Längst inne i mitt huvud

finns det en tystnad

stor och tung

och tankar som man inte orkar tänka

Längst inne i mitt huvud

är jag alltid ung

och kan se dina ögon blänka

Min sorg

är stor

mitt hjärta

tungt

som sten

min längtan

ryms inte

på jorden

Nu bugar träden praktfullt gröna

Och nyponrosorna

har slagit ut

så ljuvligt sköna

Nu doftar brudbröd,

kärringtand

och kaprifol

Och tyst för sig

en ensam nattviol

Nu sjunger näktergalen: Tyst var stilla

Så drömlikt underbart som vore han en villa

Och göken ropar oförtrutet dygnet om

Här är jag kom!

Här är jag kom!

Nu föds ett barn

och nu

och nu

En stund på jorden

föddes du

Och någon andas

sista gången

varje stund

Nu andas någon

inte mer

och någon ser

för sista gången

nattens gråmoln brista

Varenda dag

är alltid första dagen

och den sista.

Någon gång ska vi dö

du och jag

Alla människor ska dö

och alla djur

och alla träd ska dö

och blommorna på marken

men

inte allihopa på samma

gång

utan då och då

så att det knappast märks