Hem begravningar.se
Garantin för rätt hjälp

Konsumenttelefon. 020-210 210 | E-post. info@begravningar.se

Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Att sätta ord på känslor kan vara svårt i sorgens stund. Här har vi samlat förslag på över 1000 dikter / verser som kan hjälpa dig att sätta ord på saknaden som kan läsas vid begravningsceremonin eller skrivas in i dödsannonsen.

Fina dikter om sorg och saknad

Vi har kategoriserat verserna i olika teman så att du lättare ska kunna hitta det du söker efter. Här kan du hitta passande minnesverser som är till mamma eller pappa, mormor och morfar eller en vän. En begravningsvers kan handla om sorg, saknad, men också om jorden, naturens krafter som havet eller skog och om minnen och kärlek.

Vers och dikt för dödsannons

Det är vanligt att använda sig av en dikt eller vers till en dödsannons när en nära anhörig går bort. Du har möjlighet att göra begravningsannonsen personlig med en minnesvers som känns angelägen.
Genom vårt stora utbud av minnesord kan du välja vad som passar bäst.

Dikterna och verserna får ej kopieras och publiceras på någon annan sida än de som tillhör Sveriges Auktoriserade Begravningsbyråer. Det är däremot fritt för privatpersoner att kopiera och använda begravningsdikterna i dödsannonser, programblad eller diktläsning.

Här under finner ni över 1000 förslag på fina minnesverser:

Det är tid för en lång resa,

en färd till ett annat land,

ett land

som finns i vårt inre,

osynligt och utan band.


Där är ljuset ett sätt att leva,

ett smycke är mörkret där,

och det största berget man har att bestiga

är att lämna sin egen värld.


Det är tid för en lång resa

- för ett möte med HAN SOM ÄR.

Där skogens källor tystnat, blir jag stilla. Jag vet ej mer vad världens oro är.

Dess många röster kan mig ej förvilla.

Blott av min egen oro

störs jag här.

Jag står och lyssnar

till en evig källa,

som ingen ser

men som mig tröst beskär.

Guds eget hjärtas klara hälsokälla.

Där skogens källor tystnat, blir jag stilla. Jag vet ej mer vad världens oro är.

Dess många röster kan mig ej förvilla.

Blott av min egen oro

störs jag här.

Jag står och lyssnar

till en evig källa,

som ingen ser

men som mig tröst beskär.

Guds eget hjärtas klara hälsokälla.

Ett skepp som strålar i drömmen,

speglar vårt livs förlust,

bestrött med skiraste blommor

det nalkas en himmelsk kust.

Farväl en stund, min kära,

vi skiljs men ej för evigt,

vi ses måhända i drömmen

ännu en vår, min kära.


När vi har gått ur tiden,

behöver vi ej sörja,

i evigheten den klara

möts vi igen, min kära.

Gud har skapat

en underlig ros,

som blommar här och nu.

Att nalkas den rosen ensam

är att nalkas sitt du.


Allt vad människan lidit,

i sin längtan till Gud,

talar om den rosen

som är så mild och ljuv.

Gud har skapat

en underlig ros,

som blommar varje dag.

Den rosen heter Kärlek

och skall stå på din grav.

Himlen har landat

på ett grässtrå,

därför darrar det.

Himlens hav

har ingen strand,

bara ljus.

Idag har jag

hälsat på Döden,

jag har tagit Döden i hand,

vi stod vid den falnande glöden

och såg en stund

på varann.


När vi skildes, fann jag, hur Döden

slog ned sin blick och log.

Det var i det ögonblicket,

som rädslan inom mig dog.


Även om allt omkring var natt,

det blev en

förklarad dag.

Jag fruktade ingenting längre,

ty Döden bar Mästarens drag.

Jag fann en blomma

i den djupa snön,

en silvrigt blå,

med namnet Underbar.

Den blomman blev min vän .

Jag ser den för mig än.

Den står i Själens vinterrike kvar.

Jag ligger i mörkret hos dig,

där har jag ro.

Ingen människa finns,

som är så god.

Jag är fäst vid mörkret.

Jag är fäst vid dig.

Vore jag skild från mörkret,

vore jag skild från dig.

Jag ligger i mörkret hos dig

som fågeln i sitt bo.

Och vinden sjunger

min visa.

Karlavagnen är mycket nära,

den står alldeles om hörnet,

jag undrar vem, som ställt den där.

Kanske någon, som känner sig hemma här

och som tänker stanna,

tills dagen gryr.