Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider

och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

Det finns frid bortom allt.

Det finns frid bakom allt.

Det finns frid inne i allt.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.

Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar

strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,

havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,

inte en fjärlin kring ljuset men körer av myggor i eken,

löven så stilla mot himlen ... Och aspen som prasslar i stiltjen:

Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Att minnas ännu medan tiden svinner som små streck

alla ögonblicken tätt intill.

Nuens närhållsliv.

Solstrålens morgonsting i tuvan,

harkrankens spinkelbensafton.

Böj dig och se. Det finns stjärnor i källan.

Mellan ormbunkars speglade blad

tyst den glimmande Venus lyser.

Det är en grönskande jordisk natt.

Stjärna vid stjärna tittar fram

klart som genom ett fönster i jorden.

De blomster som i

marken bor kan aldrig

själen glömma.

Hur skönt att djupt

bland gläntors flor

se solens fingrar sömma

en vacker klädnad

till den säng

som vi ger namnet

sommarns äng

och som med solens

gyllne tråd hopsömmas

våd för våd.

Din yttersta framtid är given.

Den är din död och grav.

Men livet har spång till en evighet.

Den är spänd inom dig

mellan inre stjärnor.

På den stiger din tanke

in till omvänt riktad resa.

En ljusning blev synlig i hårdvinterns skog.

En skiftning av ljus över himmelen drog.

En vind som var bättre bland stammarna kom.

Och granen i snökåpan vände sig om.

Fram hinner du aldrig, men mycket i livet

måste vara lek för att levas.

Glömsk av sig själv den vackra sommarn går

så Livets ande, lika ogripbar

som vackra somrar som har dragit bort

och komma farande på nytt vart år.

Hur svårt att tro på livet efter detta.

Hur rätt att önska livet efter detta.

Det är att visa glädje vid att leva

och lust att till dess skönhet återvända,

inte bara dö som strandens slända.

Händernas erfarenhet är beröringen

deras liv bland tingen är mångfaldigt,

fullt av tysta innehåll.

De hör inte men är med i vibrationer.

De ser inte men vet hur det är i mörka källare.

När sammeten skall värderas är de där,

och slipstenen och lieeggen provar de tyst.

De behöver inte låta eggen bita till.

De känner med lätt beröring stålbettets skärpa.

Hur har de hunnit samla alla sina fina erfarenheter

av ull och grus, av fjun och stål,

av glatta ytor och av taggig tistelboll,

av smidig talk och av alla sorters mjöl.

Deras register är oerhört

från glansigt silke till grova säckar,

från sträva filar och rivjärn

till de nyföddas glatta naglaroch beröringsglansen på evighetsblommor.

De lever i känselns land där beröringen är allt

och där beröringens gåta slår sin bro mellan nerv och själ.

Men i fjärilsvingens stoft finner de sin gräns.