Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Du satt ju nyss och lyssnade till vårens kvällskonsert.

Du lyssnade så varsamt då till både moll och dur,

som om du vände blad i minnets partitur.

Nu ska du aldrig famnas mer till glädje och till tröst.

Ett skepp styr ut och lämnar kvar till avsked dessa ord.

Att älska och bli älskad är det största på vår jord.

Du vandrar som oftast allena

på väg mellan vagga och grav

Din ränsel är fylld utav drömmar

och längtan din vandringsstav

Så stark är din tro på en framtid

att du anar ett mål där du går

Din ungdom finns med som en skugga

från smultron och barfotaår

Du går över blomstrande ängar

din lovsång är fåglarnas sång

Från gryning till skymning du vandrar

mot en väntande solnedgång

Visst möter du sorg och saknad

Det vore väl konstigt ändå

om du skulle skonas från smärta

om himmelen alltid var blå

Visst möter du tvekan och tvivel

ett vägskäl stjäl en minut

förundran och ängslan gör sällskap

Vad väntar vid vägens slut?

Du är för alltid

en del utav mig

Som polstjärnans ljus

i natten

Jag tänder ett ljus

Som en hälsning till dig

Som en bro

över mörka vatten

Du är för alltid

en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid

en del utav mig

Ett skepp styr ut

och lämnar kvar till

avsked dessa ord:

Att älska och att bli älskad är det största på vår jord

Gåtfulla tid,

du gör mig förundrad

Frihetens tid lämnar märkliga spår

Ögon av sorg söker himmelens stjärnor

Som sprider sitt ljus

på den vägen vi går

Sträck ut din hand

och finn en hand i din

Så gjorde jag och fann,

en hand i min

Sträck ut din hand och bygg en mänsklig bro

Vi bygger från land till land, sträck ut din hand

öppna din famn

Öppna din famn

för resten av världen

Du är en del av allt

det som sker

Sprid du ditt ljus såsom himmelens stjärnor

Ge av dig själv

så som stjärnorna ger

Här skiljs våra vägar

i livet

Den väg vi tillsammans fick gå

Jag tog aldrig nånting

för givet

Min saknad känns smärtsam ändå

Du skänkte mig glädjen och skratten

I din värld fick jag

komma in

Du var den lyssnande rösten i natten

Du gav mig den tid som

var din

Du är för alltid en del utav mig

Som polstjärnans ljus

i natten

Jag tänder ett ljus

Som en hälsning till dig

Som en bro över

mörka vatten

Du är för alltid en del utav mig

Så fjärran men ändå nära

En ängel ska bära min hälsning till dig

Du är alltid en del

utav mig

Jag tänder ett ljus

som en hälsning till dig

som en bro

över mörka vatten

Du är för alltid en del

utav mig så fjärran

men ändå så nära

En ängel ska bära min

hälsning till dig

Du är alltid en del utav mig

Jag väver av minnen en vacker väv

och motivet är Nordens ljus

den svenska själen

så ensam och sträv

en sjö, en åker, skog, ett hus

Så väver jag in med varsam hand några björkar i sommarens nåd där skymningen vilar

vid insjöns strand som

en blänkande silvertråd

Likt den klaraste stjärnan som blänker

så stark är mig kärlek till dig.

Du är för alltid en del utav mig.

Nu stormen har bedarrat

och själen funnit frid

Ditt sista lätta andetag

blev tystnad, himmelsvid

Din sista strid är över

och stum vår klagosång

Ett skepp styr ut

mot okänt mål

i livets solnedgång.

Nu ska Du aldrig famnas mer

i glädje och till tröst

och aldrig mer

ska längtans sång

få sjunga i Ditt bröst

Ett skepp styr ut

och lämnar kvar till avsked dessa ord:

Att älska och bli älskad

är det största på vår jord.

Nu ska du aldrig famnas

mer i glädje och till tröst

och aldrig mer ska

längtans sång

få sjunga i ditt bröst

Ett skepp styr ut och lämnar kvar

till avsked dessa ord:

Att älska och bli älskad

är det största på vår jord.

Nu snuddar aldrig

mer din fot

vid klöverängens blad

den saknar dig,

din barndoms stig

den första i en rad

och aldrig mer

skall insjöns våg

få kyssa dina tår

en kvällsbris

kärleksfull och öm

få leka i ditt hår.