Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Nu stormen bedarrat och själen funnit frid

ditt sista lätta andetag blev tystnad himmelsvid

Din sista strid är över och stum vår klagosång

ett skepp styr ut mot okänt mål i livets solnedgång.

Nu tystnar vind och fåglars sång dom undrar var du är

du satt ju nyss och lyssnade till vårens kvällskonsert

Du lyssnade så varsamt då till både moll och dur

som om du vände blad för blad i minnets partitur.

Nu tystnar vind och fåglars kör,

dom undrar var Du är.

Du satt ju nyss och lyssnade till vårens kvällskonsert

Du lyssnade så varsamt då till både moll

och dur

som om Du vände blad

för blad i minnets partitur.

Nu ska Du aldrig famnas

mer till glädje och

till tröst

Och aldrig mer ska längtans

sång få sjunga i

Ditt bröst

Ett skepp styr ut

och lämnar

kvar till avsked

dessa ord

Att älska och bli älskad är det största på

vår jord.

När natten

så stilla sig sänker finns tystnadens tomhet

hos mig Och likt den klaraste

stjärnan som blänker så stark

är min kärlek till dig Som polstjärnans ljus

i natten Jag tänder ett ljus som en hälsning till dig som en bro

över mörka vatten En ängel ska bära

min hälsning till dig Du är alltid

en del utav mig

När sorgen känns tung i

mitt sinne och vägarna

vilsna att gå.

När djupaste tvivel

förmörkar de stjärnor

jag gärna vill nå.

Då knäpper jag mina

händer till bön i min

Faders hus det skänker

mig ro till besinning,

skänker mig glädje och ljus.

Skymningen kom i en smekning

Av kvällsbrisens skälvande hand.

Nu rodnar solen i fönstren

På Söder och Norr Mälarstrand.

Säj, hör du musiken och skratten

Från Djurgården och Gröna lund,

En lovsång till Stockholm

i natten

Från skärgårdens vikar och sund.

Sov, sov i ro

Se månen tyst

på himlen vandra

I evighet, för all tid,

har vi två varandra

Din dag blev kort

Låt nästa gry

När en stjärna dör

då föds en ny

Min älskade sov i ro

Dina tårar, silvertårar

Blir till guld i månens hand

Se han tar dem

och han strör dem

På din väg mot

drömmens land

Sov, sov i ro

När du vaknar finns jag här hos dig

Min älskade, sov i ro

Sträck ut din hand

och finn en hand i din,

så gjorde jag

och fann en hand i min.

Sträck ut din hand

och bygg en

mänsklig bro,

vi bygger från

land till land,

sträck ut din hand.

Vad gagnar att gå

här och grunna

du har din tid, inget mer

Sjung du din lovsång till livet

var glad åt allt gott som det ger.

Gråt

över att jag

inte längre kan

omfamna och skratta

men gläds

över att jag

fick leva

Varje kärlek

äger en smärta

varje möte

ett avsked

och varje födelse

en död

Men hösten

bär sommarens doft

i sina kläder

det multnande lövet

ögonblicket

mellan grenen och marken

och varje grav

bakom sin gråa yta

ett liv

Vi har färdats länge nu

uppbrott och vila

har bytt plats

möte och avsked skiftat

Vi deltar

i en större resa

med samma början

och samma slut

Gång på gång

möts vi

en del äventyr delas

andra hemlighålls

Här vill jag stanna

i svalkan

från alla minnen

alla skratt

Tillsammans med dig

och de andra

ni

som gjorde livet synligt

Vi stannar

vid tidens kant

redan nästa andetag

är en okänd plats

Vi fäster

ordet tillit mellan oss

och läser det

från varsitt håll

Vi står

vid tidens kant

blundar

och kastar oss ut