Sök bland 1000 olika begravningsverser och begravningsdikter

Grönt gräs må spira över mig

i regnets friska ström.

Om du vill, så minns mig,

och om du vill, så glöm.

Se lugnet

svepa in i vikens famn

Lägga sig till rätta

för natten

Känn dagen

sakta slå sig ner till ro

luta sitt huvud

mot marken

lyssna till

sommarnattens sång

En nåd

att stilla bedja om

och arbeta för.

Att få sluta sina ögon och dagar,

försonad

och förlåten.

De sönderrivna skuldbreven

förs med morgonbrisen

mot glömskans hav.

Några få finns

som lyser

även i sin frånvaro.

Det gör du.

Allt starkare

för varje dag,

varje natt

utan dig.

En näve full med evighet

ett ögonblick som

vandrar genom tiden

O vackra dag där livet

mättar sig med ljuset

och så i skymningsriket

en trast som sjunger sjunger

innan nattens tunga andetag

En önskan över alla har jag kvar

i dag, när ängen ligger grön och klar.

I dag när svalan gör sin snabba rond

högt över kullens vita blomsterstånd.

I dag när nyponbuskens späda blom

förvandlar gråa stenars fattigdom.

Det är, att jag må minnas vad jag jag ser,

när denna sommar inte lyser mer.

O kunde nyponbuskens minsta ros

till evig egendom min själ förtros.

O dröjde svalan och en blomsterflock

beständigt bakom mina ögonlock.

Varje syn blåser bort.

Det är sol, svärta,

skymmer:

varje syn blåser bort

men man får tro att någon

när det är dags

kommer med guld

och hämtar en;

kommer med guld,

kommer med guld –

åh annat guld

än det

som

måste sökas och skrapas

När solen färgar juninatten

Och när sången och musiken dansat ut

Det är stunder som man borde ta till vara

och ha kvar som ett täcke

under vinterkalla dar

Det är lagom kallt att andas,

det är lagom varmt att leva.

Genom daggen kan jag

följa dina spår.

Över blomningsgröna marker,

ner mot boningsröda gårdar.

Jag är fatt dig, vid din sida, där du går.

När solen färgar juninatten,

och när sången och musiken dansat ut.

Det är stunder som man borde ta till vara

och ha kvar som ett täcke under vinterkalla dar.

I himme´ln

E rã sanning sûm jã trûr

se blir dã bätter än på jola,

dã blir gôtt ôm ti å träffes

å te si´tt å ackoder,

dã blir sönnavär å gôtt

å ittnã kalldrag ifrå nola,

dã blir langa, fina sammrã

å e sol sûm knappt går ner

Vem kan segla förutan vind,

vem kan ro utan åror,

vem kan skiljas från vännen sin

utan att fälla tårar?

Vem kan segla förutan vind,

vem kan ro utan åror,

vem kan skiljas från vännen

sin utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,

jag kan ro utan åror,

men ej skiljas från vännen

min utan att fälla tårar